Att driva en kennel, och arbeta heltid som hunduppfödare, är något man måste vara helt dedikerad åt för att orka med och klara av. Till skillnad från många andra jobb är jobbet som hunduppfödare inte något man kan lämna klockan fem på eftermiddagen varje dag, och återuppta klockan nio – man lever med sina hundar dygnet runt, och således också med sitt jobb. Man ska med andra ord inte satsa på att bli hunduppfödare om man bara ser det som ett roligt sätt att tjäna pengar på sin hobby. Faktum är att man sannolikt kommer att tjäna mycket lite pengar på att föda upp hundar, trots att man arbetar otroligt mycket.
Att vara hunduppfödare innebär nämligen inte bara att para sin tik med en hane, förlösa valparna och sedan sälja dem. Om man är en seriös kennelägare beror ens inkomst på att man kan föda upp hundar som har en fin stamtavla, där hundarna har bra meriter från tävlingar och utställningar. Det betyder att man måste lägga ned mycket tid på att både åka på tävlingar med sina egna hundar, och på att hitta en passande hane för sin tik. Detta för att valparna ska få både ett utseende och en mentalitet som är passande för rasen enligt rasstandarden. Även efter att valparna är födda kvarstår mycket arbete innan de kan säljas. Under valparnas första åtta veckor ska de nämligen leva med sin mamma, och under den tiden måste man som kennelägare sköta om dem, träna dem i viss utsträckning, och se till att de får alla vaccinationer som krävs och gör alla kontroller hos veterinär som ska göras innan de kan säljas.
Man måste också lägga ned mycket pengar på sina hundar innan man kan få utdelning i form av blivande ägare som köper ens valpar. Det handlar delvis om de vaccinationer och veterinärsbesök som nämndes ovan, men även om hundmat, leksaker, koppel, bilresor till utställningar och allt annat som en kennelhund behöver under sitt liv. Det är därför mycket viktigt att ha en ekonomisk buffert som kennelägare, så att man kan täcka sina utgifter innan man får betalt för valparna. Man måste också räkna med fördhöjda levnadskostnader för egen del; att hålla sig med ett flertal hundar i sitt hem innebär enormt mycket extra slitage. Det är därför en bra idé att i så stor utsträckning som möjligt begränsa hundarna till en del av huset, medan man själv sover i en annan. Om man till exempel nyligen har investerat i en ny kontinentalsäng vill man sannolikt inte att fyra eller fem hundar ska trampa runt och sova i den.
Om man ändå känner att man brinner tillräckligt mycket för sina hundar och för deras ras för att anta den utmaning det innebär att bli hunduppfödare, ska man börja med att gå en uppfödarutbildning, till exempel hos Svenska kennelklubben. Det är också en bra idé att ta hjälp från erfarna kennelägare i början, tills man har egen erfarenhet att luta sig tillbaka mot. Även om det är ett hårt jobb med liten ekonomisk belöning, får man desto större belöning i form av kärlek från sina hundar, och genom att se friska valpar hamna hos kärleksfulla familjer.
